Historia

Starten

Ett par föreningar i Stockholm hade under 1980-talet bildat en gemensam organisation för att på ett enklare sätt arrangera s.k. masslopp i Stockholm. Ett av dessa lopp var Tjejmilen. Loppet blev snart så populärt att de måste sätta ett tak beträffande antalet deltagare. Anmälan till loppet kom från stora delar av landet vilket visade att det fanns en potential till flera lopp. Det var nu som idén på Vår Ruset dök upp.

KFUM:IA blev en av de 5 klubbar (städer) som fick en förfrågan hösten 1988 om vi var villiga att arrangera detta lopp. De stora sponsorerna ville att loppet skulle gå så centralt som möjligt för att deras reklambudskap spreds till så många som möjligt.

Idrottsavdelningen hade under hela 1980-talet arrangerat många större friidrottstävlingar och hade en stor och kunnig funktionärsstab. Skulle vi även klara av en sådan tävling?

Styrelsen var lite ljum till förslaget till att börja med då vi hade en hel del andra åtaganden framför oss. Samtidigt såg vi till ekonomin i Vår Rruset. Loppet skulle kunna ge oss ett gott tillskott till kassan. Beslutet blev att vi ”antog utmaningen”. Arrangemanget skulle dock planeras utan att övrigt arbete med friidrottsungdomarna led skada. Nu tog planeringsarbetet fart. Förutsättningen var att loppet skulle förläggas centralt i Örebro.

Bananer är Vårrusets signum. De har plockats upp av Marita Rådström och Niklas Granath

Banan

Loppet skulle sträcka sig över 5 km varför olika förslag till bansträckning togs fram. Beslutet blev att Gustavsviksbadet med deras stora gräsytor skulle vara en bra startplats. Härifrån föreslogs att banan skulle dras från Gustavsvik upp mot centrum via Drottninggatan, runda Frimurarholmen och förbi NA-borgen, då NA var en av våra lokala sponsorer. Vidare söderut gick loppet åter via Drottninggatan fram till målet som låg utanför Gustavsviksbadet.

Tillstånd från polisen

Tillstånd skulle sökas hos polisen om att få nyttja allmän platsmark. Innan detta lämnades in informerades ansvarig kommisarie (Henriksson) vilken var en mycket noggrann tjänsteman.

Krav ställdes om s.k. flaggvakter i alla gatukorsningar, ibland dubbla sådana, avstängning av trafiken i vissa gatukorsningar med bockar skulle göras. Vidare ansåg han att en polisman skulle övervara dessa korsningar. Samtidigt framkom att polisen inte hade personal till detta. Ekvationen gick liksom inte ihop. Efter att en stunds konstruktivt samtal ströks kravet på avspärrningar och polisbevakning.

Bussar på stan

Ett trafikproblem återstod dock. Stadsbussarna. Dessa hade sk. samtrafik och avgick samtidigt var 30:e minut från Järntorget. Alla bussar passerade Drottninggatan på sin färd söderut.

Enligt önskemål från Vår Rusets ledning skulle loppet starta 19.00. Vi planerade in vår start till 19.15. Då skulle alla södergående bussar hinna passera Våghustorget och det skulle vara fritt fram i 30 minuter. Detta visade sig vara en bra planering då inga komplikationer mellan buss och löpare uppstod. Dock med ett undantag under det första loppet, då en turistbuss förirrade sig in bland tjejerna. Turisterna fick i alla fall under en stund se Vår Ruset från parkett innan de kunde fortsätta.

Funktionärer

Det skulle komma att behövas en hel del funktionärer till bla. trafikvakter. Då banan utnyttjades dubbelt kunde vi minimera dessa. Vi skulle ha folk till att sköta och dirigera trafik till de extra parkeringsplatser vi förhandlat oss till av kringliggande företag. Krav på två vätskekontroller utmed banan krävde även de en hel del personal.

KFUM:IA hade en stor och vältrimmad  funktionärsstab som kände ett stort ansvar och  varandra. De skulle dock inte räcka med dessa utan vi fick vända oss till KFUM:s andra idrottsutövare samt till stödföreningen Y's men.

Målplatsen

Efter målgång skulle deltagarna föräras med medalj, dryck, bananer och små presenter, skänkta av sponsorerna.  Dryck och bananer, ca 1 ton, fick vi under de första åren hämta på olika ställen med en inhyrd pickup. Stora träbord hämtade vi på kommunens förråd, vilka skulle ställas upp i dubbla rader efter målportalen där bananer mm plockades upp.

Då deltagarantalet under åren steg från 1350 damer första året till över 11 000 tio år senare blev raderna med bord både längre och flera.

Loppet

Som före alla tävlingar bör man värma upp musklerna för att kunna göra en bättre insats. Så gjordes även här. Friskis och Svettis ledde detta från en estrad i form av ett lastbilssläp. Att se alla dess damer värma upp till takt av musiken är en syn man inte glömmer. Snacka om en massrörelse.

5000 tjejer värmer upp.	Friskis & svettis i aktion.

Damerna behövde i stort sett sedan bara vända på sig för att inta sin startposition för starten. För att reda lite ordning bland löparna delades de upp i olika snabbhetsklasser såsom ”springa, jogga & lunka”. Starten skötte Åke Nilsson med medhavda stora startpistol. Massan sprang efter att ha skyggat för startskottet, ut genom en öppning i staketet ut på Gustavsviksvägen vidare mot centrum anförda av en polis på motorcykel och/eller ledarbil.

Först kom polisen ...	och sedan alla tjejerna!

Första kvinna kom till målet efter ca 17-18 minuter och då hade inte alla hunnit genom tunneln under södra infarten. Ledarbilen i form av en löparsko, som körde före den tusenhövdade klungan, hade helt enkelt svårt att komma fram. Ola Hellstrand stod på ett podium och pratade ”in” damerna. Detta var en ny roll för honom som annars brukar referera idrottstävlingar. Nu var det ju ingen tidtagning och hyllad vinnare som kom in över mållinjen. Ola klarade även denna situation som vanligt på ett hedrande sätt. Första dam fick i alla fall en blomsterbukett. För att poängtera att det inte var en tävling gavs även sista dam en blombukett, om än av mindre storlek. Vid överlämnandet av blommorna frågade Bo Gunnar Bogges om hon nu skulle träna lite inför nästa år så att hon inte skulle komma sist igen. –Ja, men då får jag ju inga blommor-  svarade damen. Tjejer är ju lite svaga för smicker så varför inte smickra dem med lite blommor. Jag tror att det var redan 2:a året som vi köpte in ett antal nejlikor för att dela ut till tjejerna när de löpte in i mål. Nu kunde vi inte ge alla en liten blomma även om vi kunnat, vi hann helt enkelt inte med då de kom i långa rader. Var tionde tjej fick i alla fall en uppskattad blomma.

Över centrum lade sig en form av feststämning med mycket folk utmed gatorna som hejade på mamma, arbetskamrater etc. Fest förknippas med musik. Sagt och gjort. Vi kontaktade ett antal musiker, sambaorkester, hornmusik och dragspel och solister med flera. Dessa spelade på ca 10 olika ställen utmed banan till glädje för både deltagare och publik.

Redan andra årets Vår Rus kom att ha både start och målgång inne på G-viksområdet. Avtal med badet gav exklusivt deltagarna rätt till ett dopp i innomhusbasängen. 3:e året blev startplatsen eller rättare sagt ”hålet” i staketet för litet då startfältet blivit större. Polisen förbjöd oss start på gräsmattan. Nu var goda råd dyra. Vissa i ledningen motsatte sig en flytt mot polisens inrådan. Här gällde det att inte sätta sig på tvären med tanke på kommande ansökningar om Vår Ruset. Snabbt beslut togs att starta ute på Gustavsviksvägen. Denna startplats bibehölls under flera år till allas belåtenhet.

Loppet växer

Desto fler löpare vi fick desto större blev kaoset i tunneln. Dags för korrigering av banan, både vid tunneln och uppe på Drottninggatan. Vi behöll Drottninggatan för löpning norrut medan banan söderut gjorde en avstickare nedför Stortorget och vidare utmed Köpmangatan och via gång-och cykelbron över Kungsgatan. Senare har banan reviderats men har i stort behållit sin ursprungliga centrala sträckning.

Studiebesök

KFUM:IA hade under många år arrangerat större löptävlingar,  på bana, som gatulopp och terrängtävlingar. Dessa hade vi klarat med glans. Vår Ruset var något annorlunda, framför allt arrangemanget runt omkring. Själva tävlingen brukar vara lätt att genomföra, det stora arbetet är planering och förberedelser samt i detta fall ”efterarbetet”. Utlåtandet över arrangemanget från huvudarrangörerna, som bestod av erfarna arrangörer från Kungliga huvudstaden, var inte någon 10-poängare precis. Vi själva var inte heller helt nöjda. Det var bara att bita ihop och komma igen. Kommit igen det har vi verkligen gjort.

För att få lite mera kunskap om hur en sådan tävling skulle kunna göras bättre gjorde vi studiebesök på Vår Rusen i bla. Norrköping och Göteborg. Norrköping hade förlagt sitt lopp till Vrinningeskogen och dess närmaste omgivning. Göteborg hade sin arena i Slottskogen. Här träffade vi bla. Leif ”Loket” Olsson som gav oss en hel del tips kring fram för allt målgången. Han har som bekant talets gåva.

Vi körde vidare

Vi kämpade länge med att få flera kvinnor att springa. Vi ökade enbart marginellt de första åren jämfört med övriga städer. Ledningen, och framför allt huvudsponsorn VIVO, ställde sig frågande till om inte de skulle skippa Örebro då de hade få butiker i stan och få deltagare. Vi fick i alla fall behålla tävlingen då vi kunde räkna in ca 5-6 tusen startande. I Halmstad hade man bjudit på en picknickkasse till dem som anmält sex damer i grupp. Detta hade slagit mycket bra. Vi skulle inte vara sämre. Anmälan om att få vara med och dela på en kasse innehållande bröd, skinka, dricka mm att inmundiga på gräsmattan efter loppet slog även i Örebro. Om jag inte minns fel ökade anmälningarna från 6500 till ca 11500 på en gång. Lyckan var gjord. Antalet deltagare under de senaste 10 åren har legat relativt konstant.

Då antalet startande blivit så många fick en helt ny startplats ordnas. Detta blev Klerkgatan. Målplatsen flyttades likaså till östra sidan av Gustavsvik för att få plats med alla bord och en bättre genomströmning av deltagarna. Under den tid jag arbetade ”aktivt” med Vår Ruset var det många som arbetade med uppbyggnaden av start och målplats från tidiga morgonen till sena kvällen. Vilket arbete som gjordes, och görs av våra funktionärer. Ett stort tack till alla Er som håller KFUM flytande.

Nedtecknat ur minnet av CO Granath, TL de första åren